Vi på kollektivet

Vi försöker göra det mesta tillsammans och dagen efter vi bestämt oss för att starta bloggen gick vi tillsammans till vårt favoritcafé Javakoppen nära Hagagatan för att gemensamt börja skriva. Vi bestämde att jag Amelia skulle skriva medans vi gemensamt pratade ihop oss om vad vi ville berätta. Vi kom överens om att första inlägget skulle vara lite om var och en av oss och vad vi gjort senaste veckan.

Maja är gycklare, hon uppträder ofta på medeltidsfestivaler och andra arrangemang på sommaren, men övrig tid på året är det bara något enstaka företagsevenemang så nu hoppar hon in som skådespelare på en fri teaterscen här i stan. Hon drömmer ofta om att resa till ett annat land där hon skulle kunna uppträda på gatorna i någon stad och på så sätt livnära sig.

Ibbe är äldst av oss och han har varit konstnär i nästan hela sitt liv. Han har sin verkstad i en liten källarlokal där han tillverkar silversmycken, mest ringar och armband. Han säljer dem både i butiken och på olika kulturevenemang. Just nu är han nöjd, han har fått en beställning på fem stycken lika armband till en familj som vill ha något som binder samman dem, och de betalar bra!

Kim är en tjej som hoppade av gymnasiet i våras trots att hon bara hade ett år kvar. Hon vill satsa allt på musiken. Hon skriver mycket egen text och musik och är jätteduktig. Hon brukar spela gitarr och sjunga för oss när vi är tillsammans i kollektivet. Hennes största önskan är att komma med i Idol men vi andra varnar henne för det, då vi tycker hon är unik och skall utveckla sin egen musik.

Larzen är en halvdansk kille som var sist att ansluta till vårt kollektiv. Han sitter ofta på någon gata i centrum och vill måla av turister för en liten peng. Men det är svårt i Sverige. Hösten och vintern finns det inga turister, då reser han ibland till Rom, Lissabon eller någon annan stad i Sydeuropa, där sitter han på någon turisttät plats och målar porträtt. Även om konkurrensen kan vara hård så ger det ganska bra med pengar. Men just nu har han fått ett projektjobb på biblioteket som består i att utsmycka två av deras läsrum.

Till sist är det jag Amelia som skriver detta. Jag är poet och försöker just nu ge ut min första diktsamling. Men det är svårt de stora förlagen vill inte ge ut okända författare, speciellt inte när det gäller poesi. Kanske försöker jag trycka upp några böcker själv och sälja vid olika kulturevenemang i Masthugget eller Haga. Jag känner många som säger att de vill köpa min bok bara den blir utgiven. För att försörja mig jobbar jag då och då som korrekturläsare på Göteborgs Posten. Men helst av allt vill jag sitta här på Javakoppen och skriva, gärna vid ett av borden där man ser ut på gatan utanför.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *